Stockholm är en stad av kontraster. Här finns lyxkrogarna med stjärnor i guideböckerna. Här finns snabbmatskedjorna där du får maten på tre minuter. Och så finns det något där emellan – en zon av lugn, kvalitet och rimliga priser som länge var tom. Det var här kolgrillen klev in. Plötsligt fanns det en maträtt som kändes lyxig men ändå inte kostade en månadslön. En maträtt som tog tid att tillaga men ändå gick att hämta med sig i en papperspåse. En maträtt som var både för vardag och fest, beroende på var du åt den. Kolgrillen blev folkets val av en enkel anledning: den passade precis där stockholmarna befann sig. Mitt emellan. Varken för mycket eller för lite. Och det är precis där de flesta av oss vill vara.
Vad är det då som gör en kolgrillsrätt så tillgänglig? För det första är den igenkännbar. Nästan alla har någon gång stått vid en grill – på en camping, i en park, på balkongen. Doften av kol, rök och bränt fett väcker minnen. Det är inte främmande mat. Det är mat som känns som hemma, fast mycket bättre. För det andra är den flexibel. En kolgrillsrätt kan vara en hel måltid med tillbehör, eller bara en bit kött som du själv kompletterar med en sallad från affären. Den kan vara snabb street food eller långsam njutning. Den kan ätas med kniv och gaffel, eller med händerna. Den kan avnjutas på en uteservering i sommarsolen, eller på en bänk i en park, eller hemma i soffan framför en film. Kolgrillen anpassar sig efter dig. Inte tvärtom. Det är en sällsynt egenskap i en bransch som ofta är fylld av regler och konventioner.
En annan aspekt är priset. Medan fine dining-krogarna ofta tar 600 kronor och uppåt för en trerätters, och snabbmatskedjorna ligger runt 100 kronor för en burgare, så landar en bra kolgrillslunch någonstans mellan 150 och 250 kronor. För de pengarna får du en bit kött eller fisk av hög kvalitet, grillad precis rätt, med tillbehör som känns genomtänkta. Det är inte billigt, men det är inte dyrt heller. Det är rimligt. Och för en stor grupp stockholmare – småbarnsföräldrar, studenter, unga yrkesarbetare, pensionärer – är just rimlighet det viktigaste. De vill inte snåla med maten, men de kan inte heller lägga en halv dagslön på en lunch. Kolgrillen har blivit deras räddning. En plats där de kan unna sig något gott utan att behöva dåligt samvete efteråt.
Utbudet av kolgrillsrestauranger har också blivit allt bredare. För några år sedan handlade det mest om burgare och biffar. Idag ser du grillad blomkål, grillad halloumi, grillad lax, grillad kyckling, grillad fläskytterfilé, grillad entrecôte – och allt däremellan. Många ställen har också specialiserat sig på en viss typ av grillning. Det finns de som kör amerikansk low and slow, där köttet röker i många timmar. Det finns de som kör japansk yakitori, där kycklingbitar grillas på små spett över björk kol. Det finns de som kör argentinsk asado, där hela djur långsamt steks över öppen eld. Och det finns de som kör svensk husmanskost på grillen – falukorv, prinskorv, och ibland till och med köttbullar. Mångfalden är enorm. Och den växer för varje år som går.
För stockholmarna har kolgrill Södermalm också blivit en social angelägenhet. Att gå ut och äta kolgrill är sällan en ensam aktivitet. Det är något du gör med vänner, med familjen, med kollegor. Du beställer flera rätter, ni delar, ni provar varandras mat, ni diskuterar vad som var bäst. Det är en måltidsform som inbjuder till samtal och gemenskap. Kanske beror det på att kolgrillen känns mindre pretentiös än andra maträtter. Det är svårt att vara stel och uppknäppt när du äter en bit grillad kyckling med händerna. Kolgrillen sänker garden. Den gör oss mer mänskliga. Och i en stad som ibland kan kallas lite kylig – det är en egenskap som är värd att värna om.
Så nästa gång du är sugen på en måltid som varken är för enkel eller för avancerad – leta upp en kolgrill. Följ röken. Sätt dig ner, dela en tallrik med någon du tycker om, och njut av maten som blev folkets val. För det är precis vad den är. Och det är precis därför den är så älskad.…