Månad: juli 2025

Innebandy – där självkänslan växer med varje passning

Publicerat den av admin

Det är lätt att tro att sport handlar om poäng, resultat och att vinna. Men alla som någon gång har snört på sig skorna och gått in i en innebandyhall vet att det handlar om något mer. Om att våga. Om att växa. Och om att känna att man hör hemma.

För många barn och ungdomar – och faktiskt vuxna också – är innebandyn inte bara en hobby. Det är en plats där självförtroendet får blomma. Där man får lyckas. Och misslyckas. Tillsammans.

Små steg – stora vinster
Tänk dig en ny spelare, som knappt hunnit böja sitt innebandyblad. Kanske ett barn som inte hittat sin plats i skolan eller på andra fritidsaktiviteter. Första gången är det nervöst. Alla verkar kunna mer, springa snabbare, skjuta hårdare.

Men så kommer det där ögonblicket. En passning som går rätt. Ett leende från en lagkamrat. En high five. Plötsligt händer något. Man vågar ta lite mer plats. Provar igen. Springer lite snabbare nästa gång.

Det är de där små ögonblicken som bygger något mycket större än en matchvinst. De bygger självkänsla. Och det är något man bär med sig långt utanför planen.

Tryggheten i laget
Innebandy är en lagsport där man snabbt känner sig delaktig. Man behöver varandra. Oavsett om du gör mål eller inte, spelar på plan eller hejar från bänken – du behövs.

Det skapar en trygghet. En känsla av att man är viktig, att man gör skillnad. Stoltheten i klubben, och i sina innebandykläder som är brandade. Och den tryggheten spiller över på andra delar av livet: i skolan, i jobbet, i mötet med andra människor.

Många föräldrar vittnar om hur deras barn blivit gladare, mer självsäkra och mer engagerade sedan de började spela innebandy. Inte för att de blivit bäst – utan för att de fått växa i sin egen takt.

Utrustning som stärker
Det låter kanske ytligt, men rätt utrustning kan också bidra till känslan av trygghet och kontroll. En innebandyklubba som känns rätt i handen. Ett grepp som inte glider. Träningskläder som sitter bra. Det gör att man vågar ta för sig mer.

Och visst är det något speciellt med att få välja sin egen klubba, sin egen stil. Det stärker identiteten och gör sporten mer personlig.

Att växa som människa
För vuxna är innebandy ofta en chans att släppa vardagsstressen. Men det är också en plats för personlig utveckling. Man lär sig kommunikation, tålamod och samarbete – inte bara som spelare, utan som människa.

Du som tränar kanske märker hur du blir bättre på att lyssna. Du som spelar kanske märker att du vågar stå upp för dig själv på ett nytt sätt. Små saker som börjar på planen – men får effekt överallt.

Mer än en sport
Innebandy är snabb, svettig och rolig – men framför allt är det en sport med hjärta. En sport där alla får plats. Där prestation aldrig går före gemenskap. Och där varje nybörjare kan bli en stjärna, bara genom att våga fortsätta.

Så oavsett om du är 10 eller 40, ny i hallen eller veteran på planen med en hel samling innebandyklubbor där hemma  – kom ihåg: varje gång du går in och gör ditt bästa, oavsett resultat, växer du. Lite i taget. Och det är det som är det fina med innebandy.…

Att landa i lugnet – sommaren som återhämtning

Publicerat den av admin

Det är något särskilt med de där första riktigt varma dagarna. När man går ut i bara armar och nästan glömmer att ta med sig nycklarna – för man är så ovan vid att inte ha jackfickor. När tiden plötsligt känns som om den går lite långsammare. Kanske inte för att det faktiskt gör det, men för att vi ser upp från våra skärmar och börjar lägga märke till saker igen. Doften av syrén. Ljuset som dröjer sig kvar långt efter middagen. Tystnaden på en plats där man annars bara hör trafik.

Sommaren är ofta förknippad med aktiviteter – grillkvällar, resor, röjsågar, bad, lek, festivaler, projekt. Och det är härligt. Men mitt i allt det där finns också något som är minst lika värdefullt. En stillhet. En möjlighet att landa, att ta ett steg tillbaka. Att bara… vara.

När resten av året snurrar på i högt tempo – med jobb, studier, vardagspussel och prestation – blir sommaren nästan som ett mellanrum. Ett andrum. Och kanske är det just det vi behöver mer än något annat: ett tillfälle att koppla bort för att kunna koppla på igen. På riktigt.

För återhämtning handlar inte bara om att sova ut. Det är också att få andas utan att känna att man borde göra något annat samtidigt. Att gå en promenad utan att lyssna på en podd. Att sitta på en bänk och glo – inte scrolla. Att umgås med någon utan agenda. Att vara i naturen och känna vinden istället för att läsa om den i väderappen.

Många av oss är så vana vid att vara tillgängliga jämt. Att svara snabbt, att leverera, att vara “på”. Men kanske behöver vi vara lite mer “av” också. Lite mer frånkopplade. Inte från varandra – men från pressen att hela tiden vara effektiva, produktiva, uppdaterade.

Sommaren ger oss chansen att öva på det, och på fjärrstyrda gräsklippare. Att sakta ner, att göra ingenting utan att känna dåligt samvete. Att återupptäcka det vi tycker om när vi inte behöver prestera. Läsa för nöjes skull. Skriva dagbok. Plocka smultron. Baka ett bröd utan recept. Ta en tupplur i hängmattan och inte kalla det slöseri med tid – utan ett litet mästerverk i stillhet.

Och ja, allt det här kanske låter lite romantiskt. Kanske är det inte alla som har semester i år. Kanske regnar det. Kanske bråkar man med någon man älskar eller känner sig ensam fast solen skiner. Livet är ju så också. Men kanske är det just därför vi behöver det där lilla lugnet ännu mer. Den där stunden av vänlighet – mot oss själva.

Att landa i lugnet handlar inte om att allt ska vara perfekt. Det handlar om att hitta de små ögonblicken som gör att vi orkar med det andra. Att vi får plats för tankar som annars trycks undan. Att vi hinner känna efter hur vi egentligen mår – inte bara hur det ser ut på ytan.

Så vad du än gör i sommar – försök hitta ditt eget lugn. Det kan vara fem minuter på trappen med en kopp kaffe. En kväll utan mobil. En långsam cykeltur utan mål. Små saker som inte syns på Instagram men som känns i kroppen.

För när hösten kommer, som den alltid gör, är det inte antalet grillkvällar vi minns. Det är känslan av att ha andats ut. På riktigt.…